"
Sorgen
Sorgen i ditt br?st v?xer stor i ensamhet Stigen vart du g?r mynnar ut i evighet Or?ttvisans s?ng ljuder falskt i sin entr? V?gen som vi vandrar p? slits och n?ts var dag M?rkret tar oss alla n?r sorgen g?r dig svag Barnet i din famn sover djupt, fylld av ro ?gon utan tyngd, utan tvivel, men med tro Livet t?nt av hopp och av k?rlek b?rjar gro V?gen som du vandrar snart ?r ljus och utan moln Men akta dig f?r m?rkret, sorgen g?r dig svag Huden p? din arm den ?r str?v och den ?r kall Sorgen tr?nger tung, kv?ver den som ?r p? fall V?gen den har n?tt sitt sl*t, av jord skall du ?ter bli Och J?mmerdalens s?ng ?r tyst n?r sorgen gjort dig fri